10 - Zene


’Z menndle von balt
’Z baible von balt
Dar per von Gazo
Dar Sambinélo
Di frau Pèrtega
’Z Düsele Marüsele un da znicht nona
Dar basilìsko, auzgeplüant von an odjar von hå

Lusérn, ’z lånt von stòrdje

A lånt åna stòrdje stirbet vo vrost. Aftnan pèrge di stòrdje soin ’z proat, balda vallt dar snea, balda auvarkhint dar nebl von tal, balda allz iz vest in di sunn von höbiat, balz iz zait zo vånga slaf, balda vürkhint dar takh, balda vallt dar tau, balda vallt dar raif, balda dar må un di stèrn pükhanse kurdjósat zo schauga abe di sèlln stråmbatn laüt boda lem aftna pönle auz nå in krötz; balda doi hèrtz mèkket lesegar, da sèll iz di zait von stòrdje.
Daz earst stördjele boda aniaglaz khinn hatt gelirnt un gesunk iz azpe a kantzüle, ʼz iz ditza:

Måmma moina, baz gistomar z’tschoina?
Di khell afte nas!
Bo iz moi töale?
Gevrèzzt di khatz.
Bo izze di khatz?
Au affon ovan.
Bo izzar dar ovan?
Abegemèkket ’z slegele.
Bo iz ’z slegele?
Vorprennt in vaür.
Bo iz ’z vaür?
Darlescht von bazzar.
Bo iz ’z bazzar?
Getrunkht ’z esele?
Bo iz ’z esele?
Au affon Krodjar zo nemma an bang odjar vor in alt faff!

’Z baibe boda hatt soi muatar vo Lusérn un boda hatt gelebet in lånt lai soine earstn zboa djar un hatt furse njånka nia geredet azpe biar, balsen håm gevorst bele ’z soinz gest di earstn börtar bosen gedenkht vo soinar måmma hattz gesüacht di börtar vo disan stördjele; mamma… moina… baz izta… Ja, ombrómm di zung steat un di stòrdje o.

’Z TRIFFTAR DIAR:

1. Schraibe a stördjele vo Lusérn odar von lånt bodo lebest.
2. Schraibe eppaz bodadar vürizkhent un boda gelaicht inan stördjele vo dise djar.


Dar Khlumma Printz

In vünfte tage, hèrta peng dar öbe, hånne darvert no eppaz åndarst von lem von khlumma printz. Dar hatt gevorst prüste, åna zo khearada umenùmm, sovl bidarz hettat gehatt übarlekk vor a långa baila:
“An öbe azze vrizzt di staudn, vrèzztze di roasan o?”
“An öbe vrizzt allz daz sèll bose vinnt”.
“Di roasan boda håm di dörn o?”
“Ja, di roasan boda håm di dörn o”
“Ma alora di dörn bettan vèrt håmsa?”
I hånz nèt gebizzt. I pinn gest drå zo lükkra an bolù kartza gestrenzart vo moin motór. I pinme gekhümmart hèrta mearar, moi unfall iz gest vil sberar baz daz sèll bode hån gegloabet un ’z bazzar zo trinkha iz gest hèrta mindar un hattmar gelatt gloam ke di sachandar beratn gånt zo geriva malaméntar.
“Di dörn baz tüansa?”
Dar khlumma printz hattz nia augètt azzar eppaz hatt gevorst. I pin gest augerekt vor moin bolù un hånnen rispundart daz earst sachan bodamar iz khent in sint:
“Di dörn helvan nicht, ’z iz lai plittegar gift boda håm di roasan”.
“Oh!”
“I gloadarz nèt! Di roasan soin debl. Di roasan soin naiv. Da sicharnse azpe sa mang. Da gloam zo macha vörtn pitt soin dörn…”
I hån nèt rispundart. I pinmar khött sèlbart:
“Est, azta disar bolù lazztze nèt auz, prèchen vort pinn håmmar”
Dar khlumma printz hattme bidar någevorst:
“Ma du gloabesto, ke di roasan…”
“Nò, nò! I gloabe nicht, i hån lai khött daz earst sachan bodamar iz khent in sint. I hån zo tüana åndarst i!”
Dar khlumma printz iz darstånt.
“Åndre sachandar?”
Dar hattme gesek pinn håmmar in di hent, di vingar sbartz pitt smürbe, gepükht aftna sachan boden hatt gemöcht auzschaung schaüla genumma.
“Du redest azpe di groazan”.
I pinme a pizzle geschemp. Ma åna khummana barmhèrtze hattar khött darzuar:
“Du konfùndarst allz… du mischt au allz!”
Dar iz gest pròpio zorne. Dar hatt geschüttlt in bint soine goldane har.
“I khenn an planét boda lebet ummadar boda hatt nia gesmekht a roas. Nia ågeschuaget an stèrn. Boda nia hatt gehaltet gearn niamat. Dar tüat nèt åndarz baz machan konte. Un in gåntz tage tüatar nèt åndarz baz khön azpedo tüast du: “I pin a mentscht azpe ’z hatt z’soina! I pin azpe ’z hatt z’soina!” Un plastze au allar stoltz. Ma ’z iz nèt a månn, ’z iz a sbåmm!”
“Baz iz?”
“A sbåmm!”
Dar khlumma printz iz gest ploach vo zorn.
“Sidar tausankhtar djar di roasan machan di dörn. Sidar tausankhtar djar di öm vrèzzan allz ummaz di roasan. Beratz nèt di zait zo vorsanen ombrómm di roasan lengseda hånt un vuaz zo macha di dörn åna khumman vèrt? Iz nèt bichte ’z kriage zbisnen in öm un in roasan? Iz nèt bichtegar baz di konte vonan voaztn roatn hear? Un azze i khenn an uantzega roas, boda aubakst lai aft moin planét un atz khummana åndra sait, un azta a khlummana öbe, asó, in an mòrgas, makse distrüdjarn åna njånka zo bizza bazzesanar tüat, iz nèt bichte ditza?”  
Dar iz khent allar roat, dena izzar vürgånt:
“Azta epparùmmaz haltet gearn a roas, boda iz uantze zbisnen mildjü un mildjü stèrn, ditza iz genumma zo machaz kontént balsese åschauget. Un iz khütten sèlbart:
”Moi roas iz sèmm aftna parana sait”.
“Ma azta an öbe vrizzt di roas, vor iz beratz sovl bida alle di stèrn darleschatnse! Iz nèt bichte ditza?”
Dar hatt nèt gemak gian vür, ombrómm dar hatt håntgelekk zo hetzega.
’Z izta gevallt di nacht, i hån sèmmgelatt moine ordenje. I hånmarsan nicht mear drauzgemacht vo moin håmmar un von moi bolù, von durst, von toat.
Aftnan stèrn, aftnan planét, dar moi planét, afte Earde, iztada gest a khlummadar printz zo sböaga! I hånnen genump afte schoaz. I hånnen gebiaget. I hånnen khött: “Di roas bodo haltest gearn loaft khumman perìkolo… I bart machan an musaröl vor doi öbe… un an aisrana rüst vor doi roas… I …”
I hån nèt gebizzt baz zo khödanen. I pinme gehöart asó bintsche guat zo helvanen. I hån nèt gebizzt bia zo tüana, bia zo giananen nåmp. ’Z lånt von zeacharn iz asó bait un ungekhennt.


’Z TRIFFTAR DIAR:

1. Hasto no gelest in libar “Dar Khlumma Printz”? Berasto guat zo schraiba vo baz dar redet?
2. Baz hattar geböllt muanen dar schraibar kontarante ditza?


Dar khlumma khüdjrar

Dar khlumma khüdjrar  hatt no gehatt in di oarn daz sèll boden hatt hèrta khött di nona Tortìa: “Dar nebl, dar nebl, liabez moi khinn, stea au pinn oarn in nebl!” Biavl vert hattzesen gehatt khött, un biavl vert er, hattze genump zo hentn da alt, guat nona. Est anvetze, izta gevallt di nacht, un dar hümbl iz gest drumauz zo khemma a sbartzez nazzez tuach gedjukht afte etzan un afte beldar, a sberz tuach bodaz hebat darstikht, un iz, ’z Martinle, hatt gemocht süachan in soi khlumma hèrtz alln in koradjo boz hatt gehatt mengl. ’Z iz gest sichar z’soinase vorlort, ’z hatt nemear gebizzt bo ’z izta gest dar Sbånt un bo dar Kåmp, bo daz obar un bo daz untar. ’Z khinn hettat gehatt lust zo sitzase danidar un gaüln alle di zeacharn, boda soine oang håm gehaltet, ma allz ummaz hattz no gesüacht zo venna in djüst bege.  Pinn vüaz hattz gesüacht an staige, odar an khnott boden hettat gezoaget bo zo giana, ma nicht, ’z hatt nicht gevuntet boden hettat gemak helvan.
In nebl, bintsche bait, daz roat menndle pinn schümma nåm hatt getåntzt soin narratn tåntz.
image099.jpg“Da bartnme vennen auzgedorrt nå in tritt von Sambinelo”, asó hattar pensart dar khlumma khüdjrar, ma allz in an stroach izzar gånt zo smèttra hi inar groazan platt.
’Z püable hatt gegrittlt übar di platt un izzese gesotzt danidar afta nazz earde, pittnar hånt hattz gegrifft di platt afta åndar sait von staige, est, hebatz nemear gemök veln, ’z berat gest genumma gian nå in plattn zo riva da huam. Di vort iz gest vorgånnt, dar gabùro izzese gelekk in bege springante, un baldar iz gest sichar z’soina affon djüst bege, izzarse gekheart zuar in nebl, hèrta tiavar, un hatt auzgezoget di zung: «Lè, lè! Niånka disa bòtta hastome nètt gepòkht, maladìratar Sambinelo.» Dena, vorzese bidar iz vorlort nå soin fan, vorzese bidar iz vorlort nå soin fantasìan, ’z püable hatt khött «Vorgèll’z Gott» in altn boda håm gehatt augezoget di sèlln khnottn.

’Z TRIFFTAR DIAR:

1. Boasto bo zo venna stuaplattn auz nå in bege?
2. Schraibe vonan tage pasàrt afte pèrng.
3. Schraibe a traditzionàl stördjele von lånt vo Lusérn.


Redante vo gramàtik!

I modi del verbo: congiuntivo e condizionale
(Grammatica, p. 70-74 e 348)

In Trèffan di Zimbarzung abbiamo introdotto i modi indicativo (Pag. 18) e imperativo (Pag. 28), ora si tratta di vedere i modi congiuntivo e condizionale.

Il modo congiuntivo

Definizione
Il congiuntivo è quel modo del verbo con il quale si indica l’azione sotto il punto di vista della volontà, della possibilità e della finalità anziché della realtà. In cimbro si usa solo in frasi subordinate, di solito introdotte da az (vedi cap. II). Può, inoltre, esprimere anche il modo del desiderio od ottativo.

Es: Di måmma bill nèt, aztase ʼz khinn boschaiz. [volontà]
I hoffe, azzar rif pazaitn. [possibilità]
Di måmma hatt gesunk ninna nånna, zoa azta ʼz khinn inslàf. [finalità]
Azzar gea nå soine bege! [desiderio]

Come si forma

Di seguito riportiamo il paradigma del presente congiuntivo. Come puoi notare la differenza con il presente indicativo (vedi Trèffan di Zimbarzung, Pag. 18) c’è solo alla terza persona singolare, dove la caratteristica tipica del congiuntivo è la mancanza della desinenza -t:

Singolare Plurale
1. persona azze lirn azbar lirnen
2. persona azzto lirnst azzar lirnt
3. persona azzar/azze/azz lirn azza lirnen


I verbi che all’indicativo presente trasformano la vocale radicale, generalmente nelle persone del singolare (vedi Trèffan di Zimbarzung, Pag. 39), al congiuntivo non presentano questo fenomeno:

Singolare Plurale
1. persona azze èzz azbar èzzan
2. persona azzto èzzt azzar èzzt
3. persona azzar/azze/azz èzz azza èzzan


Si presti attenzione che i verbi che trasformano la vocale radicale e che inoltre hanno la radice che termina in b, d o g, per es. gibe, khüde e sige, consonante che – come abbiamo già visto – viene assimilata tanto all’infinito (gem, khön e seng) quanto alla terza persona singolare del presente indicativo (er gitt, er khütt, er sik), al congiuntivo recuperano la vocale radicale e alla terza persona singolare non presentano assimilazioni della radice:

Singolare Plurale
1. persona azze gebe, khöde, sege azbar gem, khön, seng
2. persona azzto gest, khöst, sest azzar gètt, khött, sek
3. persona azzar/azze/azz gebe, khöde, sege azza gem, khön, seng


Le forme dei verbi ausiliari soin e håm sono le seguenti:

Singolare Plurale
1. persona azze sai(be), habe azbar soin, håm
2. persona azzto saist, hast azzar sait, hatt
3. persona azzar/azze/azz sai, habe azza soin, håm


La forma passiva del congiuntivo si costruisce con l’ausiliare soin e håm coniugato al congiuntivo presente seguito dal participio passato del verbo principale:

Es: Di måmma hatt nèt geböllt, azta ʼz khinn sai(be) gånt in platz z’spila.
I hoffe, azzar sai(be) gerift pazaitn.


Il modo condizionale

Definizione
Anche il condizionale è un modo del verbo che indica l’azione sotto il punto di vista dell’eventualità e della possibilità. Ha la funzione di attenuare la forza dell’asserzione; esso, inoltre, esprime l’atteggiamento del parlante nei riguardi del contenuto dell’enunciato. Il condizionale è usato, inoltre, nel periodo ipotetico.

Es.: Mòrng gianate na sbemm. [desiderio, volontà attenuata]
Dar trinkhat gearn an guatn slunt boi. [desiderio, volontà attenuata]
Gebastomar her ʼz saltz? [richiesta, imperativa attenuata]
Ber khemmat? [interrogativa attenuata]

Come si forma
Il condizionale si forma aggiungendo alla radice del verbo la desinenza –at. Inoltre vanno aggiunte le desinenze delle persone, ad esclusione della I. e III. singolare.

Singolare Plurale
1. persona i ber-at, hett-at biar ber-at-n, hett-at-n
2. persona du ber-a-st, hett-a-st iar bera-at-et, hett-at-et
3. persona er ber-at, hett-at se ber-at-n, hett-at-n


Come si osserva nella tabella, alla II. persona singolare la [t] della desinenza -at cade, così come la vocale della desinenza personale (-an e -en) alla I. e III. persona plurale. Alle II. Plurale, invece, tra le due [t] troviamo una [e] di appoggio.
I verbi ausiliari soin e håm presentano delle forme irregolari, riassunte nella tabella sottostante:

Singolare Plurale
1. persona i mach-at, lirn-at biar mach-at-n, lirn-at-n, spil-at-n
2. persona du mach-a-st, lirn-a-st, spil-a-st iar mach-at-et, lirn-at-et, spil-at-et
3. persona er mach-at, lirn-at, spil-at se mach-at-n, lirn-at-n, spil-at-n


Anche in cimbro esiste la forma del condizionale passato, che si forma coniugando l’ausiliare soin e håm al condizionale presente e aggiungendo il participio passato del verbo lessicale:

Es.: Gestarn berate gånt na sbemm.
Dar hettat gearn getrunkht an guatn slunt boi.
Ber berat khent?


Il periodo ipotetico
Il periodo ipotetico è una costruzione formata da due frasi, una principale e una subordinata introdotta dalla congiunzione az. La principale esprime la conseguenza di un’ipotesi enunciata nella subordinata. A seconda del grado di probabilità dell’ipotesi, il periodo ipotetico è di tre tipi: della realtà, della possibilità e dell’irrealtà.
Nel periodo ipotetico della realtà l’ipotesi è reale o molto probabile. In questo caso si usa tanto nella principale quanto nella subordinata il modo indicativo presente o futuro:

Es.: Azta iz di sunn, sbimmbar in sea vo Lavrou.
Azpar bartn rivan pazaitn, barpar gian ka miss.

Nel periodo ipotetico della possibilità l’ipotesi è possibile, ma non sicura. In questo caso si usa tanto nella principale quanto nella subordinata il modo condizionale presente

Es.: I khemmat i o, azzarmar paitatet.
Azta pa dar nacht beratz stillegar, ʼz khinn slavat iantrar.

Nel periodo ipotetico della irrealtà, l’ipotesi è impossibile e irrealizzabile. Può riferirsi al presente e in questo caso si usa il modo condizionale presente. Se si riferisce al passato, si uso il condizionale passato:

Es.: Azze berat presidént von Beleschlånt, bèkslatnda ettlane sachandar.
Di Maria stianat pezzar, azze lebat alumma.
Azta berat gest schümma bèttar, berapar gånt inn pa pèrng.
Dar berat nèt khent vortgetribet, azzar hettat gearbatet pezzar.

Übung

1 - Indikatìf, kondjuntìf oder konditzionàl?
I gloabe astode kartza vil vert. (vorgèzzan)
I gloabe azta disa übung   mèchte sber. (soin)
Vor mi dise schua  gåntz schaüla. (soin)
I bill asto du bidrùmm vor di noüne. (khearn)
Da soin gest sichar ke dar hunt nèt. (paizan)
Siånka az spet slevre nicht. (soin)
Ombrómm laztarse nèt höarn? I böllat azzamar . (schraim)
'Z izta mengl astoda du o. (soin)
I pin kontént azzaraz garècht da ka miar. (vennen)
Bar soin nèt gest sichar azzar gehatt rècht. (håm)
Azze taütsch, z'arbata in Taütschlånt. (khånen, gian)
'Z berat pezzar astomar nèt lungen. (khön)
I hebat nia gegloabet azta disa arbat asó sber. (soin)
I bill azta di Maria o pitt diar. (khemmen)
 
   
2 - Lege in vèrb konditzionàl:
Di khindar zo marénna gearn a snit turt. (èzzan)
Dar Kharl kontént zo khennade. (soin)
Biar ploaza arbat zo macha verte vorz khint nacht. (håm)
'Z Mariale, -z an kafé aftz birthaus? (zaln)
Dar Mattia un vil mearar azzar nèt hèrta asó müade. (studjàrn, arbatn, soin)
Moi tschell Luis alle tage pinn rat azzar zait. (gian, håm)
I pin asó müade ke i allz un zo leba zöbrest inan pèrge. (lazzan, gian)
Diarnen, dar studjarn mearar senonda vorlìartar 'z djar! (tarfan)
Asto lust gian na sbemm. (håm, mang)
-to gearn an slunt guatn boi? (trinkhan)